Inisheer, den minsta av de tre Aranöarna som ligger en halvtimmes båtfärd från byn Doolin på Irlands västra sida grep tag i mej på djupet av mitt innersta.
Tillhörighet, beundran och jag tror att jag varit där (pånågevis) förut.
En otroligt stark upplevelse av arbete och överlevnad.
-
Började med en åktur med hästen Pilgrim som, ägaren tror,
ursprungligen kommer från Sverige.
Ett sätt att livnära sig på är ju turister och det var flera ekipage att välja bland. Det är 280 människor bofasta på ön. Kusken har lyft stenar sedan han var sju år för att bygga och förbättra murarna. Hans höfter var nu slut efter allt slit på hav och land.
Här en häst som rastar från turistkörningen, nära pub och hostel.
Djuren är väldigt nära hus och folk, sida vid sida.
Nåväl, här är vi på väg....
från hamnen och mot söder på ön.
Ön som inte är större än man kan gå runt den på cirkus tre timmar. Fast inte med min fart.
Folket är fiskare och fångar hummer på hösten.
Hummertinor ligger lite överallt.
Här en häst som rastar från turistkörningen, nära pub och hostel.
Djuren är väldigt nära hus och folk, sida vid sida.
Nåväl, här är vi på väg....
från hamnen och mot söder på ön.
Ön som inte är större än man kan gå runt den på cirkus tre timmar. Fast inte med min fart.
Folket är fiskare och fångar hummer på hösten.
Hummertinor ligger lite överallt.
Hav och sten...
Syns ju inte så klart, för långt.
Inga träd men blommor och annat grönt som lyser fint mot allt grått.
Kossor i alla former och färger betade rofyllt i de små hagarna som var många och alla byggd av stenar som folket hackat ut från klipporna.
1 kommentar:
:-)
Ser fiiint ut! Ske nå ta å åk dit bortöver nån gång....
Se yaa!
Skicka en kommentar