Doolin

Byggde ett torn av sten vid Atlantkusten i byn Doolin ... kunde inte låta bli. Stenarna är tunga och vassa, det är kalksten.

Jag citerar en uppsyningsmans ord från 1640-talet om detta vidsträckta område i nv County Clare som heter The Burren:

"ett vilt land som inte ger ifrån sig tillräckligt mycket vatten för att dränka en man, inte ett träd att hänga honom i eller ens nog med jord för att begrava honom"

-

Människorna har gjort sin jord med hjälp av sand och tång.

-

Det kallas kalkstenstrottoarer klipporna som har dessa djupa sprickor.

Under så har det bildats ett stort grottsystem. Nu pratar jag om The Burren platån som ligger lite längre in på fastlandet. Den här bilgen är tagen vid havet men klipporna är ju lika.

-

Vårt husrum för några nätter i Doolin.

Atlantic View House

Grannarna är kossor åt alla håll.
Den här skönheten är nyfrissad med väldiga lockar mitt på huvve.


Liten söt dörrstopp och
utsikt från övervåningens fönster mot entren till värdshuset.

Utsikten från vårt rum mot Cliffs of Moher.

Här att vi läääänge första kvällen.

Det är rent och snyggt överallt men jag är brydd att de fortfarande kör med

en kran var för varmt och kallt vatten?!

Mycke´ av den här varan... det står figuriner och statyer och lampor vars fot kan vara svanar, ballerinor och annat konstigt lite var stans i huset. Ovanligt för mej.

Båten på planchen är en Currach gjord av tjärdoppad segelduk.

Jag såg flera sådana och med dem ror de ute på öppet hav.

Aranstickningen såg jag också massor av i skiftande kvalité.

Köpte en mössa och ett par vantar.

Frukost fick vi välja från en meny och denna gång blev det Cheese Platter.

Det var alldeles utmärkt för min del. Gött!

Det behövde tvättas en gång också...

gick hårt åt på strumporna.

Frukost igen och jag fick in mina två ägg på detta viset. Fniss.

-

Affärsgata i Doolin!

Fantastiska hus och färger.

En härlig fikaplats med härlig musik och gott starkt kaffe.

Snacka om vår-försommarkänsla när rödhaken kvittrade sina vackraste locklåtar för oss och en liten bäck porlade så sakta för oss.

Ljuvligt.

Ja, så är det faktiskt.... så det är till att passa på!!!!
-

Vi blev skjutsade till busshållplatsen av Mrs O´Brien i hennes tjusiga Daimler. Inte illa.

Alla människor vi träffat på har varit så vänliga och hjälpsamma.

Bussen gick en gång per dag till och från Doolin så här års.

Här träffade vi en annan kvinna som reste ungefär som oss, fast ensam.

-

Hej då och jag kommer igen till Doolin, var så säker.