Mycket vatten dånade utför det drygt 40 metrarna höga fallet.
Det skakade i backen, liksom vibrerade, och det kändes lite läskigt.
Jag gillar Hällingsåfallet och växtligheten runt ikring.
Vitmossan ville jag bara ta på men kunde ju inte... för farligt... för nära de forsande vattnet.
N-A min bror kom och hämtade oss för han tyckte vi skulle göra en utflykt på kvällskvisten.
Ja, klart vi hakade på men det blev ju mörkt innan vi var framme och ännu mörkare innan vi hade fikat klart! Vad gör det!
Vi hade ju så roligt och det gäller att passa på när "tåget går" liksom.
2 kommentarer:
Tur du e RÄTT så klok;-) å inte tror du e stålkvinnan jämt, så du lät vitmossan vara!!
Å ingen björn i sikte??!!
Kram
Vilken mysig utflykt så där på kvällskvisten.
Ha det gott. Kram
Skicka en kommentar