Cliffs of Moher

Börjar bakvänt med det här inlägget på dessa fantastiska, mastodontiska klippor som finns på Irlands västra kust. De stupar 200 m rakt ner i Atlanten på en sträcka av flera kilometer.

Jag såg de uppifrån först men här visar jag från sjösidan som vi fick uppleva från båt.
Den här pelarklippan är lunnefåglarnas höghus. Miljoners fåglar bodde på klipphyllorna längs hela stupet. Maffigt. Det var disigt och soligt och sjön var lugn. Jag var röd som en tomat i syna efter denna dag.

Nu blir det från början...
Vi, jag och vännen Eva, kom per lokalbuss hit. Det var bara vi som fanns i bussen så chauffören tyckte vi kunde lämna våra kappsäckar i bussen för han skulle komma tillbaka om
2-3 timmmar och vi skulle då åka tillbaka till en stad som heter Ennis. Tacka för vi nappade på det. Bussigt folk, irländarna. Vi fick orden " Ladies, take your time. No problem." ofta när vi skulle i och ur bussar med vår packning. Och hjälp förstås.


Kargt men grönt och beteshagarna går ända fram till stupen.

Ett fåtal affärer var inbyggda i marken så de störde inte miljön. Snyggt gjort.
Det finns ett stort turistcenter inbyggd i berget också och det syns knappt.


Varningsskyltar och skyltar om erbjudande till stödsamtal finns det men bara ett par stycken.
Klart att det är lätt att hoppa här om man vill.

Kändes farligt, men härligt. Vackert.
Bortom horisonten är Amerikat. Bara de´?!

I horisonten här kan man urskilja den minsta Aranön Inisheer.

Pelarklippan syns där nere. Där fåglarna bor.

Hit men inte längre fick man gå. Men vad tror du..?

Stigen är väl trampad och vi såg hur många som helst som gick iväg längs stupet.

Inte jag, aldrig i livet! Tänk om blåsen skulle ta tag i mej då skulle jag fått min sista flygtur!

Vackert, naturen är otrolig.

Den här dagen hörde jag på bussradion om "ashes from Island".

Disigt var det men skulle tro det var inom det normala vädret vid Atlantkusten.

Jag behöver inte åka tillbaka till Cliffs of Moher.

Har sett och kännt så det räcker för mej.

Men rekommenderar det gärna till dej som ska till Irland.

Irland i mitt hjärta nu...

Möttes av en välbekant doft i Dublin men hade lite svårt att veta vad.... det var hyacinter, vita hyacinter som blommade så vackert tillsammns med andra fina blommande växter i parken

St Stephen´s Green som finns i västra delen av staden.

Solsken men lite kyligt. Ett väder som passar mej utomordentligt!

En av många höjdare på min resa var denna utsikt.

Vid Atlantkusten i lilla samhället Doolin, Co. Clare, såg jag detta från det rum vi hyrde på

Atlantic View House, ett trevligt guesthouse.

Cliffs of Moher i bakgrunden, Atlanten, stenmur, grönt gräs och en rolig flock med nötkreatur.

I stenmurs-svackan såg jag delfiner som hoppade.

En drömsyn, jag var tvungen att nypa mej i armen.

I Connemara Nationalpark tog jag den här bilden. Vackert och sagolikt.
---
Jag har flera hundra bilder från resan så det kommer mera....

---

ps. jag har sett första björnen, titta in på BjennBu´bloggen.

Hallo everybody!

Har kommer halsningar fran den grona on

Irland.

jag ar i Limerick just nu och halsar pa King John och

St. Mary. De har ju varit doda ett tag men det gor ingenting.

Solen skiner och vi, jag och vannen Eva dricker Guinness och ater choklade och far springa pa huse, men vad gor det!!!!

nar vi har sa roligt!!!!

Imorgon kommer vi att sitta vid attstupan Cliffs of Moher och dingla med benen. Efter det tar vi baten till Aranoarna.

Har atit Shepards Pie pa en pub i Dublin och akt med en skramlig buss darifran till hit, med ett gang tanter och en gladlynt, tandlos, gasande chaffor.

Jag ar inte pa tura det saknas bara lite prickar over here.

See you soon.

Årets första björnmöte

Kika in på BjennBu-bloggen!

Här är dom !

Våra guldklimpar Loke, LillOlle och Tyra.

Valparna är nu 6 mån och de lever på i full fart.

De är väldigt olika både i utseende och sinnelag.

Det är spännande att följa deras utveckling och hur de blir i skogen och jakten.

Mors Lilla Olle som är en filur och charmknutte.

Inte på något sätt ras-snygg, men ett gott hundhuvve har han.

Loke han är tjusig med sina stora öron och sina frågande ögon. Va, vad menar du?

åsså

fattar han ingenting...

Men fin och snäll är han.

Nu åker jag iväg på semester till gröna ön, Irland.

Åter 23 april med många och stora upplevelser i bagaget.

-

Må så gott alla bloggläsare.

Ull-Gull

Bäää, jag har varit och gullat med bräkande lammungar... ååå, vad de är söta...

de t o m luktar gott!?

Roligt utseende på den här lilla lammflickan, hon blir nog en skönhet när hon blir stor.

Minst lika snygg som mamman.

Fårägaren är min bror N-A och han gav mej en lektion i fårfödsel och det är så intressant.

Jag måste säja att jag blir mer och mer farscinerad av djuren och deras liv.

Jag fick klämma och känna på magar, senor och ben på dessa nyfriserade, snälla får.

Titta på den här magen!

Det är nog tre lamm i den!?

Den putade ut åt båda håll så här, ser nästan groteskt ut.

Den här tackan är äldre och brukar bli så här och värre enligt N-A.

Hon vilar tryggt i sitt hems lugna vrå med vänninorna runt omkring sig.

Å det tål nog för hon har ett tag kvar tills det är dags att föda.

Det blir mycket gott, fint och varmt av fåren.

Snacka om nyttodjur!

Tur att de finns för mänskligheten.

Också en sorts änglar !

Betydelsen får ligga i betraktarens ögon.

Var har sin.

---
Har varit hos min mamma och ätit mat.
Hon är på sitt 85:e levandsår och klarar sig själv.
Hon säjer att "bena är dum" de vill inte som hon.
Har tur om jag brås på henne.

Många timmar har hon stått vid spis och disk.
Den här gången åt vi stekt lax och romsås.
Och jag fick höra kända berättelser från hennes liv.
Och jag läste högt om Kungens besök i Svaningen på 80-talet för henne.
En fin och mysig stund vid köksbordet i den lägenhet hon bott 46 år i.

Carpe Diem.