Detta år gick Lucia förbi mej utan att visa av sig och det känns lite tomt.
Varför, jo, arbetet inkräktade på fritiden som man brukar säja. Jag var på jobbet från strax före 10(efter 1,5 timmes bilkörning) och till strax efter 22. Såg en kvart på TV-Lucian och det kändes inte någonting. Annat var det när jag var liten... då var det en upplevelse med Luciamorron.
Min Mamma ordnade med kaffepannan, lussebullar, pepparkakor och oss barn 2-3-4 st klädda i vita särkar och glitter sedan gick vi i ottan runt till gamla Faster, moster Signe,
faster Märtas och farbror Nisse. Minns mörker, kyla, knarr under skorna, stök och bök med kaffepannan som var inlindad i en filt som inte ville, förvånade miner från de som vi besökte, glädje och värme. Jag gjorde lika med mina barn men använde förstås bilen och luciakrona med batteriljus som krånglade och vi åkte till mormor och morfar, till farbror Nisse och ett par gånger till faster Märtas innan de dog.
Minnen är härliga att ta fram när det behövs och det gjorde det just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar