Dödsänglarna mina.

Döden för min älskade hund Skytt utlöste en verkligt stor sorg hos mej.

Jag kände inte igen mej själv tiden efter hans död.

Helt utan förvarning, utan förtänk klippte jag mina och/eller hans sorgeänglar.

Det var en stark upplevelse av sorg.
---
Men ser du, livet gör lite som det vill med en...
efter en tid kom lusten och skaparglädjen smygande och då tänkte jag faktiskt att
sorgen går ju hand i hand med glädjen, glädje känner man starkast om man vet vad sorg är.
Därför kom mina glädjeänglar i flygande fläng genom saxen.....


Och det kändes skönt.

Just den här helgen kommer jag ihåg de som vandrat vidare....dött.
Men i minnet lever de kvar och jag har både roligt och "lejsamt"
när jag tänker tillbaka på dom.



Önskar er alla som ser det här en helg som ger både sorg, glädje och
eftertanke över och inför levande livet som är så fantastiskt!
---


Tänd ett ljus och låt det brinna.....