Jaarå, den startade i år också Ockelbon 300 !Rikard gasade på där ute på ägan medans dagens kära besökare och jag hade stickjunta inne i stugvärmen.
Det klirrade i stickorna när dessa två fick upp farten.Karro stickar lovikkavantar och Gudrun en sjal av lingarn.
Vi hade så mysigt och under tiden kokade en lammstek, med mycket goda smaker, i olja i ugnen och saltat torkat renkött på spisen.
Alla är vi riktiga "köttoxar" alltså älskar kött och fläsk i alla former.
SÅ stekte även fläskkotletter så lamm, ren och gris förtärde vi med god aptit när vi satt oss till bords. Inga pärer och inget bröd men grönsallad, ungsstekta tomater och vinkokt fänkål med apelsin fanns att njuta av liksom en god camenbert från Skärvången till efterrätt.
GI-mat alltihop, ingen konst att äta enligt den metoden.
7 kommentarer:
karros stickor ser ut att gå i rasande fart :).
Toppenbild :-) du har verkligen fångat farten i bilden!!!! man blir riktigt sugen på att igen försöka att producera något. Tyvärr är det det handarbete som jag lyckas sämst med :-( jag är betydligt bättre på att montera ihop delarna än att sticka dem!
Om det är morfar Svens gamla snömobil som Rikard åker på så är den riktigtseglivad!!!!
Nej Erica det är vår snömobil sedan år 1975 och den knattrar på som själva den. I sin ungdom fraktade den hela min familj i en pulka som såg ut som en griskätte och längst fram brukade SÅ knyta fast en stor kappsäck. Roligt värre uppför Höjda... jag kunde aldrig åka ända fram fick alltid gå sista biten. Appropå det, kommmer du ihåg vår vandring till Höjda?
Hummm, skall erkännas att vandringen upp för själva knulen inte är direkt missesvärda, mest ett jädra råslit och massa mygg!!! Man bara väntade på att hästtallen skulle dyka upp och att himmelen började synas genom träden vid Östat.
Den absolut värsta vandringen jag varit med om i mitt liv var den gången vi åkte skoter med Kurt ner till LillRingsjön och där gick den sönder och var död!!! Snacka om att jag var utpumpad när vi kom upp, jag spydde i slaskhinken när vi kom fram...*YACK*...Det var två steg fram och sen gled man ett steg bak i skoterspåret som var som en berg-o-dalbana där inte snön riktigt bar!!!!!
Erica, du och jag fick ju gå från Granhöjdvägen en gång i snön upp till Höjda där din och min mamma var. Stigåkes skoter pajade, han fick gå på byn. Då bar inte skoterspåret så vi fick pulsa på branog.
Kan jag bandat ihop det hela under dilerium??? Misstänker att detta har hänt fleeeera gånger, skotrarna som användes var ju oftast inte direkt av sista snitt. Kommer klart ihåg att Kurt var inblandad!!! Var jag totaltheltslut den gången oxå, bara satt, flämtade och avslutade med spya???
Var du med den gången jag lyckades spräcka huven vid närkontakt med gran på Lars nya fina Cheeta, när jag glömde att haka i "död mans grepp"???
Ja, jag var i fjöse och var barnvakt till Petter och Karolina om jag inte minns fel.
Skicka en kommentar