onsdag 22 oktober 2008


God morgon,
jag tittade igenom mina bilder och hittade den här som är ett collage av foton som hänger hemma hos R och jag blev så rörd. Rörd därför min älskade hund Skytt visar sig.... han är död sedan flera år men lever för alltid med mej........ det kommer aldrig att finnas hans like, han är bäst.
Han blev nära på 12 år och var min kamrat, beskyddare, tröst och han roade mej varje dag med sitt otroligt finurliga sätt att leva livet. Det gick prata med honom, han visste vad jag tänkte innan jag sa något, han behövde aldrig vara kopplad, han var alltid vänlig och gjorde den mest hundrädda till sin vän. Han tog för sig och gjorde, nästan, precis som han ville utan att vara lejsam, bara rolig. Hans öron var så mjuka........Jag saknar honom så...........

Skytt är vovven som ligger platt längst ner till vänster och han som gäspar så stort ovanför älgkronorna. Han var en halvstövare, mamman Hamiltonstövare och pappan gråhund. Född på en gård i Gärdnäs och levde sitt liv på Djupudden.
Tack för att jag fick ha dej i min närhet din tid på jorden.........

8 kommentarer:

Gudrun sa...

Man får nästan en tår i ögat när man läser om Skytt, snyft.
Tänk att hundar eller djur över huvuvdtaget kan ge en så mycket.
Dom är bara sååå underbara. /G

Anonym sa...

åh lilla älskade Skytt! han var så underbar! vi håller med Gudrun, ögonen blev alldeles tårfyllda när vi tittade på honom..
många goa minnen som dyker upp i våra huvuden! Bla när han ALLTID skulle följa oss över vägen till bjennbua! och när han badade med oss :') Gullpruppen..

Kram Anna och Linda

Anonym sa...

och när man sa till honom
.. skytt vad gör hunn i skogen?
Skytt, spela död
äru förskyld?
åh, han var så Söööt!!
åsså när smällde tassen i matskålen och
spillde ut alla kulor på golvet :}
hah, måste nästan skratta, nu sitter vi på jobbet och är alldeles till oss och berättar för alla om Skytt och hur underbar han var!

/Anna och linda <3

Anna Nilsén sa...

Vi sitter på bollar för att det ska tydligen vara bra för rygg och nacke, precis som du skrev :)
Hahaa aa den studsar, ganska svårt att sitta still på den. Men det är ett bra och billigt sätt att hålla ryggen i form. Jag hade faktiskt tänk ladda upp ett kort när vi sitter på dem i min blogg, men jag har inte riktigt kommit till skott än. Ja han kommer vi aldrig att glömma. Kram Anna

Ingela sa...

Skytt som var så stor att bordet lyftes när han gick under? Skytt som var så modig att ha jagade björn från gården? Skytt som var vänlig och nyfiken?

Är det rätt hund jag minns? I så fall satte han outplånliga spår i mitt minne.

OBS!
Du är fin på bilden!

Kram
Ingela

Grindelunda sa...

Verkar varit en sann vän som inte längre finns på jorden. Sorgen och saknaden efter en fyrbent vän kan vara precis så svår som efter en människa man älskar.

Jag har också spanat på en julros, men ej slagit till ännu. Kanske man ska...

ha en skön helg önskar Gunilla

karin sa...

Jadå, Ingela, du minns rätt det var Skytt. Han som var min björnskrämmare och det var på riktigt. Idag är det TYra som sköter den uppgiften.
K.

Karolina Sundqvist sa...

Jag kommer aldrig glömma Skytt.. han var den snällaste voffsing jag träffat. Och så Klok! Puss o Kramis