tisdag 17 november 2009

Här är det "finnt serru", under skåpkanten känns det bra
tycker dessa två sötisar.
-
Men värre var det att komma ut i blötgräset och kallblåsen.
Huvva, vad lillminstingen skakade sina små tänder och ville komma upp i famn.
Världen är så stor, så stor...

...tur att mamman kom
och hon ville faktiskt busa lite med oss!
-
Till slut, efter långa 2-3 minuter fick det vara nog för denna lilla krumelur...
... han talade högljutt om att rädda mej från denna plåga,
låt mej komma in till tryggheten och värmen.

Igår var han den tuffaste i hagen.
-
Jag kan inte göra något annat än hålla på med valparna och torka kiss.
Jag ligger på golvet och leker med en gammal strump, ett skruttet äpple, en liten pinne,
en tom pappersrulle och fyra mjuka,tandvassa och alldeles underbara små djur.
Lyckliga mej!




3 kommentarer:

Malla sa...

Gud va stora dom blivit...va fort det går..

Eva i Dalarna sa...

Oj oj oj så söta, vad bra att du verkligen njuter av dom, till sommarn är dom nästan vuxna!

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Hm, konstigt. Rätt som det var så blev jag utkastad från bloggen...Gör ett nytt försök.

Vad söta dom blir dina mirakel.
Jag kan nog kanske förstå att du är lycklig. Men det är nog fullt upp skulle jag tro?! Avis, jag? aldrig...jo kanske litegrann.

(Kära Tomten. Jag önskar mig nog en hund, sambon önskar en dessto mer. fniss)

Men jösses vilken raketfart dom växer med :O) Kram å ha det gott.