tycker dessa två sötisar.
-
Men värre var det att komma ut i blötgräset och kallblåsen.
Huvva, vad lillminstingen skakade sina små tänder och ville komma upp i famn.
Världen är så stor, så stor...
och hon ville faktiskt busa lite med oss!
-
-
Till slut, efter långa 2-3 minuter fick det vara nog för denna lilla krumelur...
låt mej komma in till tryggheten och värmen.
Jag kan inte göra något annat än hålla på med valparna och torka kiss.
Jag ligger på golvet och leker med en gammal strump, ett skruttet äpple, en liten pinne,
en tom pappersrulle och fyra mjuka,tandvassa och alldeles underbara små djur.
Lyckliga mej!
Lyckliga mej!
3 kommentarer:
Gud va stora dom blivit...va fort det går..
Oj oj oj så söta, vad bra att du verkligen njuter av dom, till sommarn är dom nästan vuxna!
Hm, konstigt. Rätt som det var så blev jag utkastad från bloggen...Gör ett nytt försök.
Vad söta dom blir dina mirakel.
Jag kan nog kanske förstå att du är lycklig. Men det är nog fullt upp skulle jag tro?! Avis, jag? aldrig...jo kanske litegrann.
(Kära Tomten. Jag önskar mig nog en hund, sambon önskar en dessto mer. fniss)
Men jösses vilken raketfart dom växer med :O) Kram å ha det gott.
Skicka en kommentar