Böcker

Har laddat upp med många böcker av varierande slag inför min konvalecenstid fram till nyåret.
Jag tycker mycket om att läsa men läser mycket och fort. Ibland skulle jag vilja kunna läsa sakta och fundera på meningarna och vända och vrida lite på dom, men det är näst intill omöjligt.
Jag kommer kanske därför sällan ihåg författarnamn och titlar, som hör ihop. Kan just undra varför är det på detta viset?
Berättelserna, historierna och funderingarna i litteraturen ger mej alla sorters känslor under läsandet och jag blir lätt påverkad vilket SÅ höjer ögonbrynen för när jag tex önskar lite romantik a la 1700-tal under läsning av Jane Austen böcker! Konstigt, va?

Samlar på Expressens tisdagsutgåvor av klassiker och ska nu läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och det tror jag inte är fullt så romantiskt, få se vilka känslor som poppar upp då. Spännande för mej, SÅ kommer att rynka pannan, skaka på huvudet och fråga vad jag läst nu då?

Häloperation och krabba

En sk stövel skyddar min fot och jag får inte stödja på den på tre veckor.

Krabba, bläckfisk och räkor med tillbehör.

Äntligen är min morbus Haglund och benutväxten åtgärdad med operation på Karolinska i Huddinge och operationen gick bra sa doktorn. Jag säjer detsamma men när han tog fram motorsågen så tänkte jag att det här går åt pipsvängen ! Blev nämligen lokalbedövad och det var jag tacksam för men det gör ju att allt som försigår under operationen hör, ser och känner man.

Smärta kände jag också, men sa till och doktorn sputade in mera bedövning eftersom.

Bra teamwork mellan han och mej... När motorsågen skulle användas var det svårt att ligga still på det där smala höga op-bordet vilket jag för övrigt låg på som en stor groda med en tempurmadrass under mej med hål för mage och bröst och med armar och ben som låg rakt ut. Huvudet fick vackert ligga vridet åt höger på två stora kuddar och det kändes kan jag säja efter två timmars opererande. Jag glömde att andas och var ytterst nära att skrika i högan sky men vips var sågen använd liksom tång, kniv, sax, stämjärn och hammare och hälen var ihopsydd och klar. Tänk vad man kan stå ut med när man måste!

Har haft besvärligt över ett år nu med onta och gångsvårigheter så ett par timmar i en operationssal är överkomligt. Jag är väldigt tacksam och nöjd just nu.

Min käraste moster ville bjuda mej på något alldeles extra och valde krabba och jag kunde faktiskt inte äta upp detta djur som låg där på tallriken !

Min kära mosters dotter ville då dela med sig av andra havets läckerheter, bläckfisk och räkor. Räkor går jättebra men dom där bläckfiskarna var som att tugga på en liten gummiballong och dess armar kunde jag inte ens ta i min mun!

Nää, jag är lessen men jag kommer att avstå denna gourmetmat till de som uppskattar smak och konsistens av anrättningarna.

Tack ändå för middag kära släktingar som till slut blev kokt skinka med tillbehör för min del.

"Bloggspionen är lös"

Ibland så ger livet dig vissa överraskningar, som t ex insikten att varken Krabba eller Bläckfisk duger som människoföda!!!!

Tacka vet jag hederligt Fläsk- eller Älgkött!!!!

Våra vovvar

Här är Renåns Pillerill som tillhör Rikard.

Han kan inte lyfta på benet än med påföljd att han pinkar på sina framben !

Därför luktar det pissenisse av han.

Men han är en jättejätte snäll vovve fast han gräver upp

mina humleplantor det fortaste han hinner.

Det här är Tyra Andersson hon tillbringar sin mesta tid

hos oss på Djupudden och älskar att jaga och äta råttor.

Hon är fyra år och de har skjutits en björn för henne i år och tio älgar åren förut.

Tyra är min älskling.

Rikard rår om henne också men jag tror vi har en del i henne ändå.

Älgjakt

Pillerill får gotta sig med färsk älg och Snorre som har jagat fram den klappas om av Rikard. De är helbröder och är födda i Renålandet.

Snorre är 3 år och Pille är 7 månader.

Magasinet i byn som också är jaktlagets slakteri

Mina fötter på semester i norra Norge, Alta älvstrand

med fantastiska stenar.

Förberedelser

Ja, nu är det bara några dagar kvar tills jag ska operera min onda häl/fot. Jag jublar!

Mina förberedelser består i att städa där jag har tittat väldigt länge på förfallet tex en prylhylla som jag har i köket och just nu undrar jag varför den kom till, ihopplock av grejer som ligger här och där, skura duschen, skaffa fram böcker som ska roa mej när jag sitter med foten i vädret, tvätta kuddvaren som tillhör soffan och plantera fem amaryllislökar. Jag har köpt lökarna via en internetbutik, väldigt praktiskt, de kom direkt i brevlådan och kostar inte skjortan. Ja, jag vet, handla på orten och handla lokalt säjer mitt samvete men det finns något som heter bekvämlighet också. Få se om dessa vackra blommor tittar fram i juletid, hoppas på det.

Åker med tåget till Stockholm på tisdag och ska ligga på op-bordet på onsdag. Stannar hos min moster tills på lördag då tåget fraktar mej hem igen. Har gruvat för att kliva/hoppa upp på tåget men behöver inte det eftersom Sjukresor har ordnat en ledsagare som kommer att hjälpa mej på lördagsmorgon att komma ombord. Häftigt att få den upplevelsen.
Sedan blir det 5-6 veckors tid för läkning. Kryckor blir mina följeslagare och jag vet hur krångligt det kan bli när hjärnan vill göra som vanligt i vardagsbestyren. Men jag har ju bara mej själv att sörja för så det kommer att gå finfint.

Fin morgon

Soluppgång över sjön är alltid fint att se på. Rödorange skimmer övergår ganska snabbt till ett guldgult sken för att till slut bli ljust, blekt gulvitt och med lite tur skiner solen resten av dagen och förgyller en alldeles vanlig torsdag i oktober.
Solen gillar jag men inte den hemska värme den kan ge på sommaren.
Därför njuter jag höstsol idag.
Dags att mata småfåglarna. De talar dom minsann om genom att hoppa på fönsterbrädorna och picka på fönstret. Det är talgoxen som gör så. Och jag matar med fina frön. Jag vet att det kommer behövas många säckar frön innan vinterns slut och att flera skottkärror med fröskal måste städas bort till våren OCH ATT ÄVEN RÅTTORNA BLIR GLADA! Men jag gör det ändå för det är så kul att se och höra dessa små söta varelser. Även vovvarna på gården har "tröjen" av fåglarna, alltid något att titta och skälla på.
Fram på vintern är det väldigt lungt här. Har vi tur åker en eller två bilar, varav en är postbil/tidningsbil, förbi per dag och det är aldrig någon människa som bara kommer förbi.
Då är fåglarna ett gott sällskap som gör en glad.

Hos Elin

kan man bli bjuden på såna här muffins.

Men trot den som vill!

Jag fick tacos till middag av henne idag och till kaffet fick jag titta på denna bild.

Är de inte fantastiska bakverk?

Björnrädsla

Nu har det hänt det som jag varit rädd för! En människa har blivit björndödad.

När allt stämmer så händer det otroliga.

Nu känner jag av min björnrädsla och det är befogat.

Det blir besvärligt för mej att bli modig igen.

I våras när det var så många incidenter med björnar på vår gård då hade jag mitt
område där jag kändes trygg precis utanför farstubron. Det går att dra på mun åt det när man själv inte upplevt närheten och åsynen av björn och förstår hur oberäknelig den kan vara.

Det räcker inte med att dra ner broka och visa ändalyckten för detta djur som sägnen lovar och jag brukar skämta om.

Det är tur att det snöar idag för då blir det snart lungt på björnfronten och jag får utöka mitt revir utanför gårdstune.

Vintervila

Nu har jag gjort det jag tänkt mej i min stora lilla trädgård.

Idag har jag planterat en klematis efter konstens alla regler så f-n tan om den inte tittar fram till våren !

Jag valde en sort som har en ljusblå alldeles underbar blomma och som ska tåla klimatet här.

En rosa bondpion har också fått sin plats och blivit nerbäddad

med massor av guldfärgade löv så den bör må gott under sin vintervila.

Min första krukros har jag satt i jordkällaren täckt med tidningspapper.

Nu hoppas jag att de alla tre överlever vintern.

Det är faktiskt kul med växter och att kanske lyckas få se dom blomma en gång.

Jag vill, Jag vill, en önskedröm ?

Jag vill åka till Samarkand, har drömt om det i många år och nu har en resa dit dykt upp mitt framför min näsa. Det skulle vara helt underbart attfå uppleva , vad jag tror, ett sagoland !

Djingis Kan, hästar, Timur Lenk, siden och mosaik är något av vad jag tänker på när jag hör ordet Samarkand, medelpunkt i världshistorien. Och det bär klart att det finns mycket, mycket mera att se och uppleva.

Det finns ett bekymmer för mej att ta sig dit, jag måste flyga...

Uppmuntran till mej själv

Frodig, prunkande, härlig slöjd att titta på och inspireras av.

SJUK !

Fy vad jag har varit sjuk, snart i två veckor har jag mått tjyvens. Ont i kroppen, halsen, huvudet och med en hemsk hosta. Tappat rösten och har varit nästan tyst i 4-5 dagar. Det har aldrig hänt förut så någon kan ju tycka det är toppen ?! Det tyckte iaf en medpatient på hälsocentralen som sa att "göbben hare lungt ett tag då". Allt beror på en virus sa doktorn och skrev att jag ska vara hemma en vecka till från jobbet. Och jag har sovit och sover fortfarande ett par timmar på dagen och en stump på kvällen och hela natten,Va? utan att få ont i ryggen?
Min mammas farmor uttryckte sig på gammeldagan så här när någon frågade hur det stod till,
- Ja, je e mårakuret och kvällstrött och je känns som en tuss mitt på daja.
Jag kan bara hålla med på det just nu.
Host, krax o kräks från mej.
ps
Igår slutade vår telefon att ringa. Felanmäler till Telia och de svarar att kanske till på fredag ska den vara lagad. Vilken service!

Hälsingland

Har varit till Ljusdal och Järvsö med mina Vävrumpskamrater och bl a upplevt linets väg från strå till tråd. Det är en process som kräver mycket arbete fast det finns maskiner till hjälp.

Evert, ordförande i Järvsö linförening, visade hur det hela gick till och det var väldigt intressant.
Jag säjer bara, tur att det finns att köpa färdigt lingarn !