Vi kallade den för "svängjejta", stavas kanske svänggeta.
Det var i en by utanför Ström som den åtråvärda leksaken fanns. Hos tre systrar och dit var det 5-6 km att gå eller cykla innan det gick gunga och snurra så jag/vi skrek och skrattade i högan sky.
Lite farligt var det för fötterna kunde komma i kläm om det blev ojämt i viktfördelningen.
Den som var tyngre fick sitta närmare mitten och den lättare längre ut.
Roligast var när någon kunde skjuta på så det snurrade så man höll på tappa greppet och flyga av. Aj, Aj, Aj och tårar blev det ibland men jag minns det mest som hur kul som helst.
Den här svänggeta finns på hembygdsgården i Vindeln och jag ville att SÅ skulle gunga med mej... men han vägrade... hur kunde han?!
5 kommentarer:
Hej!
Du visar så många fina bilder. Och vackra hästnamn och konamn som är som riktig poesi.
Men jag tycker nog det var lite taskigt att inte gunga med dig ;)
Må så gott!
Kram Gunilla
Jag vill gunga med dej! Du får ordna en till på lördag så får vi skratta och ha roligt då. Kanske SÅ vill göra en om han slipper gunga.
Här hittade jag en blogg jag aldrig tidigare har besökt. Fina härliga djurbilder. Såg ni hade fått uppleva vackra vindelälven.
Vi bor nära den nästan där den tar slut.Det är vackert efter den älven speciellt nu när det har restaurerat upp gamla betesmarker ända från Sorsele och fram till Vännäsby.
Kram på dig
ewa
Du är rolig du, Karin! Tänk om ni hade gungat och någon fått med det på film...det skulle ju har varit värt hur mycket som helst!!! hihihi!!! Men som sagt...jag försår honom...Kram
Marlene, tur att inte du är med mej överallt med din kamera...
det skulle bli en otroligt bra film och du skulle tjäna hemska pengar!!! Det får du göra på annat vis, hahaha hi.
Pusspåresötnos.
Trollmor välkommen till en del av min värld, kul att du kikade in.
Ja, du bor antagligen väldigt fint om du bor vid Vindelälven. Jag rekommenderar verkligen andra att fara dit.
Vi kanske hörs igen, hej...K.
Skicka en kommentar