forts Vävrumpan

Här är mitt höstprojekt i vävstugan

som jag längtat efter att få göra.

Det blir toppen att få använda upp det växtfärgade garn

som funnits i gömmorna i åtskilliga år.

Det ska bli ett draperi.

Garngodis!

Vi är en förening som heter Vävrumpan och den har 12 medlemmar.

Föreningen har funnits i snart 20 år och har sina lokaler i U-fors.

Vi har, tror jag, 16 vävstolar igång och

det kräver en del arbete innan man kommer till självaste vävandet.

Det är en fantastiskt härlig och vänlig atmosfär omkring dessa väverskor

som utövar "långsamhetens lov"

i dess positiva mening.

Ulla väver en stor duk och jag längtar

att bli hembjuden på kaffe som dukas upp på den.

Birgit som gör en vacker linnelöpare
där det gäller att trampa i rätt ordning.

Lis solvar och
det kommer att bli en förningsduk i svart och vitt.
Många trådar att hålla ordning på och grann är dom, som sytrå´n.

Anita och Britt färdigställer vävstolen som det ska dunkas fram
stora matbordsdukar som har randning och färger från Ströms sockendräkt.

Den ska jag också väva nån gång i framtiden.

Tidningsmattor = återbruk


Handhanddukar som varpats av restgarner.
Det känns skönt att ta till vara från överflödet som bara ligger och tar plats.
Här kan vi leka med mönsterbårder och inslag som vi vill och kan.


Vi fikar, äter otroliga bakverk, surrar, skrattar och samtidigt planerar vi kommande vävar utifrån drömmar och önskningar.
Det är verkligen ett härligt gäng kvinnfolk som har ett gemensamt intresse.


Rödvinbärspaj med vispad grädde, rulltårta med äppelmos och en svartvinbärskaka med marängtäcke var kvällens fikabröd!!!!!!
Lite svårt att motstå även för en LCHF-are kan jag säga.

Nu längtar jag redan till nästa torsdagskväll.

Förresten vi syns ju imorgon, i tunnan hos mej!

vävrumpan

I kväll startar vi upp vävföreningen Vävrumpan för denna termin.

Det är en förening som inte har bråttom och det är hur skönt som helst.

Nu åker jag dit och gör ett litet reportage!

Väven på bild är inte vävd hos oss utan en kvinna från Härjedalen hade den utställd i våras på Jamtlis vårmarknad.

barndomsminne

En så´n här gungbräda hade jag många timmars roligt med när jag var barn.

Vi kallade den för "svängjejta", stavas kanske svänggeta.

Det var i en by utanför Ström som den åtråvärda leksaken fanns. Hos tre systrar och dit var det 5-6 km att gå eller cykla innan det gick gunga och snurra så jag/vi skrek och skrattade i högan sky.

Lite farligt var det för fötterna kunde komma i kläm om det blev ojämt i viktfördelningen.

Den som var tyngre fick sitta närmare mitten och den lättare längre ut.

Roligast var när någon kunde skjuta på så det snurrade så man höll på tappa greppet och flyga av. Aj, Aj, Aj och tårar blev det ibland men jag minns det mest som hur kul som helst.

Den här svänggeta finns på hembygdsgården i Vindeln och jag ville att SÅ skulle gunga med mej... men han vägrade... hur kunde han?!

Nordli-Sörli-Kvelia

Idag har vi gjort en Norge-utflykt. Det är nära att åka dit för oss, 9 mil till Nordli.

SÅ börjar jobba där andra veckan i september och jag ville se vart det var.
Ett viltslakteri där han är styckare.

Till vänster går vägen till Grong, t h bär det av till Gäddede
och vägen jag står på går till Sörli.
Bakom skyltarna står det mobila renslakteriet uppställt.

Regnet strilade under hela resan men vi fikade ute ändå.
Enkelt och gott för en LCHF-are.

En vacker gammal stenbro fick oss att stanna till en stund.

Jag tycker om sten, i alla former.

Och sten tillsammans med vatten är bara så...... bra!

Det är väl natur så det smäller om det.

Älskade vackra fjällko, du är bäst om du så heter Krusa eller Kindros!
Såg dessa härligt rekordeliga fjällkor på väg till Sörli och störtade ur bilen för att fota i regnet och de kommer emot mej nyfiket småmuande. Poserade helt lungt bara.

Vita kalven hade en underlig grej på mulen och vi tror det är för att den inte ska kunna dia.

En av kossorna var vanskapt men har fått leva ändå

antagligen lider hon inte av det.

Vet ej vad de röd-vita kossorna är för ras, kanske någon norsk variant av rödkulla?

I Nordli besökte vi ett galleri med konst och slöjd av allehanda slag och

det här paret mötte oss vid ingången.

Jag fastnade inte för ett enda slöjdalster???!!

Den 22 november blir det marknad i Nordli och då ska jag fara dit.

Vem vill följa med?

åter i hemmet

Hemma igen efter en jobbarhelg och möts av två glada, goa vovvar. Fast Pille (till höger) är lite trött efter sin första björnjakt. Duktig Pille som skäller björn, jag behöver en så´n som han i detta "bjennhål". Tyra hon kan sin sak och det är att bl a att vakta gården mot björn.

Ja, jag möts också av en glad och go´gubbe som har börjat sin fjortondagars ledighet innan han åker till Nordli på jobb. Jag har en veckas ledigt framför mej och det är skönt att veta just nu!

Go´kväll på er alla från en kvällstrött Karin.

älskade hästar

Här kommer vi, lite motvilligt för det finns ju mat!

Jag tycker verkligen mycket om att hälsa på i hästhagen.

De är så mysiga och de luktar ju så gott.

Minstingen SnöYra börjar ta sig fasoner! Titta vad hon blänger, jag riktar ju något(kameran) mot henne och det gillas inte. Hon vill också gärna valla en lite genom att gå bakomför en , skjuta fram huvudet och lägga öronen bakåt.... det ser ju kul ut men, men det går inte för sig!!!

En liten, unghäst som måste prova sig fram härivärlden..... kanske kan jag få bestämma lite...

Disa Duktig är en riktig goding, hon vill vara nära och bli klappad och kliad.
Såååå mysigt.

När helst du känner oro vila hos en häst.
Så sant så.

En annan hage och där finns
Elvira Lycklig, Mylta Modig och lånehästen Lina.
De kom oss till mötes för nu blev det spännande för russflickorna
när E kom med grejer ( sadel mm) allt måste undersökas noga.

Lina har ett huvud som påminner om en arab men hon är en nordsvensk.

Konstigt, men det finns en historia som säjer att ett skepp förliste utanför Norges kust och i skeppet fanns arabhästar som antagligen tog sig i land och överlevde på mer än ett sätt, det hände ju för länge sedan. Lina har norskt blod i ådrorna så kanske det är därför hon har så nobelt huvud (tycker jag) !?

Elvira och Mylta är överallt och inspekterar.
Vad ska det bli nu då? tror jag dom tänker.

Spännande är det!

Men det är ju så tröttsamt med allt nytt.

Alltnog E tog sig en runda i hagen på Lina med småhästarna runt benen.

Det var en härlig stund och jag hade "hömska fulle hännran" av allt klappande och kliande på mjuka, varma hästar.

Imorgon = björnjakt

Kan bara hoppas att de fina björnarna som bor runt vårt hus blir färre under årets jakt.

Jag önskar säker och god jakt för män, hundar och björn.

Foto: magnus@de5stora.com

Vindelälven

Mina reskamrater vilar, efter bilresan till Vindeln, i stugan vi hyrt på campingen.

E skulle vara med på en helgkurs i dressyr för hästar. SÅ och jag vi bara fanns till och njöt av omgivningarna i två dagar. Jo,det förstås, SÅ tittade på OS i stugans lilla TV för hemma har vi valt bort TV-programmen sedan ett år tillbaka. Alltså vi har ingen box.

Vindelälven är en av Sveriges nationalälvar och den är oreglerad.

En otroligt vacker upplevelse med naturligt forsande vatten.

Det finns en jättefin promenadslinga längs älven och två broar gör att

det gå ta sig på båda sidor älven.

Det var extra lite vatten nu pga lite regn i sommar.

Ljudet från forsande vatten är stort men inte störande.

Ett naturligt ljud som faktiskt lugnar.

En av broarna är en hängbro som var spännande att vara på för det gungade och knakade när jag gick över. SÅ han har höjdskräck så han stannade på strandkanten.

Fint som tittar fram bakom knuten

på hembygdsgården i Vindeln.

Och han, han bara stod där och

drog på flin!

Kanske åker vi tillbaka någongång...... vem vet!?

award

Jag har fått en utmärkelse från http://www.grindelunda/

som gör att jag känner mej märkvärdig ett tag framöver...

Tack så mycket kära bloggvän!

Vill i min tur ge den vidare till några som glädjer och inspirera mej med sina bloggar där deras olika livsstilar låter hjärtat vara med.

http://www.russ-elina.blogspot.com/

http://www.gardenofingela.blogspot.com/

http://www.attvarakarolina.blogg.se/

en folkvisa

Roliga getnamn är det i vallvisan från Dalarna.

Eller vad tycks?

Törsin å Löga

Luci Pär å Kuli

Petter Paskus å Lukas

Jungfrunätta å Pilleskvätta

å Nota.

Önskar Er alla en riktigt skön helg.

Själv åker jag på tur till Vindeln.

glömde "värsta fynden"

En vit älg, en liten häst och en "pidistal" där spikarna ramlar ur!

Men jag målar med vit färg och leker med djuren så mina kreativa lustar blir tillfredsställda.

braochhasaker??

Skålen är loppisfynd.
Liksom talgoxparet som bara ville bo hos mej!

Fotogenlampan och alla små julprydnader är loppisprylar.

(å ja´ som inte ens hade nån julgran ifjol)

Jordgubbar från turen till Rödön och pressglasfatet

köpt på loppis för några år sedan.

Jaha ja, hur ska detta nu brukas?

Och vad ska jag göra mej av med istället?

Säj?

Fatet har jag haft nytta och glädje av och fotogenlampan är
en nödvändig sak hemma på Djupudden där strömmen ofta är borta under
den mörka årstiden.
Är det någon som behöver lite julpynt av lite sämre sort? Jag delar gärna med mej.

Ha en bra dag, alla.