Midsommarveckan 4:e dagen

Här sitter jag och fikat är slut...

...börjar titta mej runt i det gamla fd fjöset.

Ser flera kvinnors handaverk som smyckar vardagen.

Det här är antagligen en avlagd utsliten storduk som fortsätter leva i form av draggardin.

Mors farmor Pett-Anna barnfödd i Lakavattnet

vävde denna paradhanduk för kanske 100 år sedan

när hon bodde och verkade som torparfru och 8-barnsmor i Ringsjöhöjda.

Så fin, så fin.

En restbit av en gardinväv( jag har gjort för 35år sedan) blev något att

skydda gammsymaskin med.

Inget fick förfaras, min mamma har t o m virkat runt kanten!?

Ett använt tyg piffade mamma upp med kråksparks-broderi i form av runda ringar.

Tja, inte så tokigt. Enkelt och återbruk.

Kanske är det därför jag gillar återbruksslöjden!? Den har jag vuxit upp med både av nödvändighet och av lusten att skapa till sitt egna hem.

Under tiden jag funderar och fotar tar sig gubben och vovven en tupplur.

Över soffan hänger mammas björnbild, av restgarner förstås.

En restbit till som fick bli en duk till gammskåpet.

Näverskålen i sin enkelhet har mamma gjort här på plats.

Med enkla och få verktyg.

Pappa Sven, slaktaren, han smyckade på sitt vis.

Ett jättestort renhorn högt upp vid takåsarna.
Och med uttjäntaoch klumpiga yxor som han säkert hittat i någon gammal lada.

En branlyra med ett väl använt "pärgräv"

som ljushållare är också verk av min pappa.

Här är han i slåttertaga på en bild från 80-talet.

Bilden som hänger över spegeln han kammade sig framför och bredvid står en batteriradio som han spelade på högsta volym i 5-tiden på måran och när alla vaknat av det och yrvaket klivit upp dåååå gick han och la sig igen.

Älskade pappa som gjorde så Höjda fjöset faktiskt står kvar och vi har möjligheten att få vara där ibland.

------

Öppna så går vi in tillsammans till 2-hålersdasset i Höjda...

...kikar runt och pratar lite strunt!

-

Kungligheter som sig bör i dessa tider och

...balans behövs i form av socialister som manar "upp till kamp".

Lite av det nuförtiden tycker jag. Vi äter oss mätta och mer därtill iaf allra största delen av befolkningen i vårt land.

Vi kan läsa Sandro Key-Åbergs betraktelse av utedassets betydelse

och liv.

Många verser är det att fundera omkring, t ex:

"Tumvantshuttrandet i januarikylan med den låga solen i ögonen.

Snabbskitandet med snön knarrande under fotsulorna.

Den varma och ångande strålen som sjöng mot den hårdfrusna spillningen."

Hela dikten finns på väggen.

---

Vi kan också lära oss om molnen och om olika äppelsorter!

Tänk vad trevligt vi skulle kunna ha medans vi tömmer våra tarmar !

---

Men i dag gör man ju inte så...

kanske fingrar man på sin mobil, kollar och snackar på facebook

och andra "sociala" cyber-linjer.

Vad vet jag ? som känner mej som en tant med rötter i gammeltia.

Ibland.