Ennis, County Clare´s huvudstad på Irland

Oförglömlig stad, med anor från 1200-talet och med folkmusik som flödar genom pubar, festivaler och det levande musikanter som samlas för att spela sin tradionella musik.

Affärer med färgglada fasader och ömse innehåll.

Här var jag tvungen att gå in, en antikvitetsaffär som hette duga!!!

Om min ekonomi tillåtit har nog denna spegel varit min nu.

Jädrar va kitchig den är och skulle fått hedersplats i mitt rosenrum men....

priset var sisåsdär 15 papp och gammal som gatan var den!

Det är bara att titta och inte röra.

Så fullt med saker, föremål så jag nästan inte tordes gå men kändes tvungen ör att få uppleva detta överflöd av både nyttosaker och rika människors bekräftelser och drömmar.

Pubkväll för Eva och mej. Vi valde denna och det var en fantastisk upplevelse.

Det började med fyra musiker men under kvällen fylldes det på med åtta till!!!

De spelade med stor lust och glädje den irländska folkmusiken som i mina öron låter lite struttig och de tar om och om igen. Ingen sång denna kväll. Men när jag lyssnat någon timme så blev jag liksom med i tonerna och det var inte så tokigt. Sorlet och skratten från övriga pubbesökarna översteg musiken ibland och klirret från glasen kompajerade det hela. Fantastisk stämning.

Människor kom fram och undrade vart vi kom från och med det var snacket igång. Härligt.

Musikerna var inte besökarvänlig för de satt som i ring och bara hade ögon för varandra.

Jag förstår grejen de måste titta på varandra för att veta hur, var och när de ska spela och när det passar med ett solo t ex.

Den traditionella trumman, bodhrán, hanterade den här mannen som ingenting och den höll verkligen takten med en härlig uråldrig känsla.

Munspelaren hade 5-6 olika munspel som han verkade välja med omsorg.

Han bytte hela tiden och blåste ur höger mungipa. Så roligt ut men lät bra om jag som lekman ska bedömma överhuvudtaget.

Jag drack Guiness så det skummade ur min mungipa och Eva och jag gick hem svagt svajande av både musik och öl i blodet.

Här bodde vi och det var hur fint som helst men madrassen vill jag helst glömma.

Den var vedervärdigt hård och täcket var en decimeter tjock och jättelitet. Hemskt.

Balkong hade vi däremot och intressant utsikt

med sjöfåglar, svalor och nygrönskande träd med murgröna på.

Statyn av en parlamentsledamot på 1800-talet, Daniel O´Connell syns långan väg och även huvudgatan heter O´Connell Street. Det verkar finnas flera märkvärdiga män med det namnet på Irland för i varje stad vi var fanns en gata med det namnet.

Jättegod ljummen makrillsallad till lunch, irländsk glass och

såklart en Irish Coffee.

Kan det bli bättre, nej.

En av alla fantastiska affärsfasader med innehåll.
Jag fascinerades. Höll på att titta ihjäl mej!

Ennis kyrka med den finfina skulpturen av två hjälpande händer.

Jag besökte en kyrka i varje stad.