Inisheer i mitt hjärta...

En fantastisk bild som Eva, min reskamrat, tog när vi åkte häst och vagn

genom stenhagarna på lilla Aranön Inisheer, Irland.

Vilket folk, vilka djur, vilken natur.

Amasing!

(klicka på bilden syns det ännu bättre vilket stenjobb som gjorts och görs)

5:e dagen självaste midsommaraftonen

Jag ser granarnas nya skott som lyser så fint, ljusgröna, i midommarens ljus.

Har inga björkar runt bron i år.

Känns inte ha behov av det när jag kan se mej omkring och var jag än tittar är det hur vackert som helst! Färger, former, rörelser och dofter i mängder.

Phu, det "rent känn på" att se allt tjusigt.

Alternativ till sillen och nypotatis blev det för oss i år.

Den här koppen trodde jag var "skatmat" men vilken miss av mej!!??
Det var en av fyra rätter som vår sons livskamrat bjöd på och
det är en höjdare med smak av julkryddor.
Sidfläsk skuret i tunna små skivor och hela kokta ägg som, på något vis, kokats i buljong och smaksatts med bl a stjärnanis och kanelstänger.
Kanongott och totalt främmande för mej.
Behöver jag tala om att kokerska kommer från Thailand?
Vårrullar, kycklingwok och biffgryta med kokkosmjölk var de andra supergoda rätterna.
Efteråt serverades färsk frukt från hennes hemland. Kan ej namnen på dem men gott, gott.
---
Mätta och belåtna åkte vi hem på kvällskvisten och fick en björnupplevelse, igen.
se BjennBu´bloggen.

Önskar dej som hälsar på här en fortsatt
GLAD MIDSOMMARHELG!

Midsommarveckan 4:e dagen

Här sitter jag och fikat är slut...

...börjar titta mej runt i det gamla fd fjöset.

Ser flera kvinnors handaverk som smyckar vardagen.

Det här är antagligen en avlagd utsliten storduk som fortsätter leva i form av draggardin.

Mors farmor Pett-Anna barnfödd i Lakavattnet

vävde denna paradhanduk för kanske 100 år sedan

när hon bodde och verkade som torparfru och 8-barnsmor i Ringsjöhöjda.

Så fin, så fin.

En restbit av en gardinväv( jag har gjort för 35år sedan) blev något att

skydda gammsymaskin med.

Inget fick förfaras, min mamma har t o m virkat runt kanten!?

Ett använt tyg piffade mamma upp med kråksparks-broderi i form av runda ringar.

Tja, inte så tokigt. Enkelt och återbruk.

Kanske är det därför jag gillar återbruksslöjden!? Den har jag vuxit upp med både av nödvändighet och av lusten att skapa till sitt egna hem.

Under tiden jag funderar och fotar tar sig gubben och vovven en tupplur.

Över soffan hänger mammas björnbild, av restgarner förstås.

En restbit till som fick bli en duk till gammskåpet.

Näverskålen i sin enkelhet har mamma gjort här på plats.

Med enkla och få verktyg.

Pappa Sven, slaktaren, han smyckade på sitt vis.

Ett jättestort renhorn högt upp vid takåsarna.
Och med uttjäntaoch klumpiga yxor som han säkert hittat i någon gammal lada.

En branlyra med ett väl använt "pärgräv"

som ljushållare är också verk av min pappa.

Här är han i slåttertaga på en bild från 80-talet.

Bilden som hänger över spegeln han kammade sig framför och bredvid står en batteriradio som han spelade på högsta volym i 5-tiden på måran och när alla vaknat av det och yrvaket klivit upp dåååå gick han och la sig igen.

Älskade pappa som gjorde så Höjda fjöset faktiskt står kvar och vi har möjligheten att få vara där ibland.

------

Öppna så går vi in tillsammans till 2-hålersdasset i Höjda...

...kikar runt och pratar lite strunt!

-

Kungligheter som sig bör i dessa tider och

...balans behövs i form av socialister som manar "upp till kamp".

Lite av det nuförtiden tycker jag. Vi äter oss mätta och mer därtill iaf allra största delen av befolkningen i vårt land.

Vi kan läsa Sandro Key-Åbergs betraktelse av utedassets betydelse

och liv.

Många verser är det att fundera omkring, t ex:

"Tumvantshuttrandet i januarikylan med den låga solen i ögonen.

Snabbskitandet med snön knarrande under fotsulorna.

Den varma och ångande strålen som sjöng mot den hårdfrusna spillningen."

Hela dikten finns på väggen.

---

Vi kan också lära oss om molnen och om olika äppelsorter!

Tänk vad trevligt vi skulle kunna ha medans vi tömmer våra tarmar !

---

Men i dag gör man ju inte så...

kanske fingrar man på sin mobil, kollar och snackar på facebook

och andra "sociala" cyber-linjer.

Vad vet jag ? som känner mej som en tant med rötter i gammeltia.

Ibland.

Midsommarveckan 1:a dagen

Kungsas prinsessa poserar, ganska villigt, bland försommarblomstren.

Men blir ju så himla trött på att vara modell.

---

Nu är det att passa på att njuta av ljuset.

Den här veckan borde man inte sova.

Men hur ska det gå?

Ennis, County Clare´s huvudstad på Irland

Oförglömlig stad, med anor från 1200-talet och med folkmusik som flödar genom pubar, festivaler och det levande musikanter som samlas för att spela sin tradionella musik.

Affärer med färgglada fasader och ömse innehåll.

Här var jag tvungen att gå in, en antikvitetsaffär som hette duga!!!

Om min ekonomi tillåtit har nog denna spegel varit min nu.

Jädrar va kitchig den är och skulle fått hedersplats i mitt rosenrum men....

priset var sisåsdär 15 papp och gammal som gatan var den!

Det är bara att titta och inte röra.

Så fullt med saker, föremål så jag nästan inte tordes gå men kändes tvungen ör att få uppleva detta överflöd av både nyttosaker och rika människors bekräftelser och drömmar.

Pubkväll för Eva och mej. Vi valde denna och det var en fantastisk upplevelse.

Det började med fyra musiker men under kvällen fylldes det på med åtta till!!!

De spelade med stor lust och glädje den irländska folkmusiken som i mina öron låter lite struttig och de tar om och om igen. Ingen sång denna kväll. Men när jag lyssnat någon timme så blev jag liksom med i tonerna och det var inte så tokigt. Sorlet och skratten från övriga pubbesökarna översteg musiken ibland och klirret från glasen kompajerade det hela. Fantastisk stämning.

Människor kom fram och undrade vart vi kom från och med det var snacket igång. Härligt.

Musikerna var inte besökarvänlig för de satt som i ring och bara hade ögon för varandra.

Jag förstår grejen de måste titta på varandra för att veta hur, var och när de ska spela och när det passar med ett solo t ex.

Den traditionella trumman, bodhrán, hanterade den här mannen som ingenting och den höll verkligen takten med en härlig uråldrig känsla.

Munspelaren hade 5-6 olika munspel som han verkade välja med omsorg.

Han bytte hela tiden och blåste ur höger mungipa. Så roligt ut men lät bra om jag som lekman ska bedömma överhuvudtaget.

Jag drack Guiness så det skummade ur min mungipa och Eva och jag gick hem svagt svajande av både musik och öl i blodet.

Här bodde vi och det var hur fint som helst men madrassen vill jag helst glömma.

Den var vedervärdigt hård och täcket var en decimeter tjock och jättelitet. Hemskt.

Balkong hade vi däremot och intressant utsikt

med sjöfåglar, svalor och nygrönskande träd med murgröna på.

Statyn av en parlamentsledamot på 1800-talet, Daniel O´Connell syns långan väg och även huvudgatan heter O´Connell Street. Det verkar finnas flera märkvärdiga män med det namnet på Irland för i varje stad vi var fanns en gata med det namnet.

Jättegod ljummen makrillsallad till lunch, irländsk glass och

såklart en Irish Coffee.

Kan det bli bättre, nej.

En av alla fantastiska affärsfasader med innehåll.
Jag fascinerades. Höll på att titta ihjäl mej!

Ennis kyrka med den finfina skulpturen av två hjälpande händer.

Jag besökte en kyrka i varje stad.

Så här känner jag mej idag och det gjorde jag igår också.

Bara så du vet.

ägg och snuskrängare, det är mina barn det

Det här är Elins äggkiosk med självbetjäning.

En rolig liten kiosk,

men det känns lite högtidligt att få handla ägg här. Själv, utan kioskbiträde.

Med en tupp som vaktar...

...över äggköpen, som kunden får notera i äggaboken.

Ett litet utbud av äggkoppar finns också.

Och jag tror det kommer mera godsaker såsmåningom...

Hönsen lever som höns ska.

Ute och inne, pickar och sprätter efter allt matnyttigt och badar i sågspån och mysig jord.
Äggen blir extra goda av det livet de får ha hos Elin.

Tuppen han sträcker på sig och talar om hur stor och läcker han är

och hur lämplig han är som kycklinggörare.

Åsså lägger de många fina ägg, inne och ibland ute.

Precis som höns ska.

Åsså vilar de sig på pinnen inne. Det känns tryggt där

för ute finns det andra djur som

kan vara farliga.

Äggakiosken står på kanten av bygatan i Tullingsås.

Ta en sväng förbi och kika in i kiosken, vettja!

---

Anderssons Kiosk

eller den så kallade Rosa Kiosken på Lövbergavägen

är min sons och hans kvinna som äger.

Där finns de typiska kioskvarorna, tidningar, lotter, godis, röka, snus, korv, kaffe och glass.

De blir automatiskt en träffpunkt där det mesta snackas och förhandlas om.
Just ikväll blev jag betjänad av en ny vikarierande glasstant som lyckades riktigt bra med

mjukglassen. Den kan leva sitt eget liv om man har otur!!!

Lycka till Karolina med extraknäcket hos "kussen".

Här står SnyggErik och väntar på sin tur.

Kul med en riktig kiosk som har bara lucka.
---

Jag är mallig över mina barn.

Men min svägerska K säjer "att skata tyck om sine onga å"!?

Vad hon nu menar med det?