släktträff i Höjda

En del av släkten Wallberg har träffats under den helg som gått.

Vid tre tillfällen samlades de som kunde för att tala om släkten från då och nu.

Jag var med när sällskapet gick till Ringsjöhöjda, för det är liksom den gemensamma faktorn.

Spöregn, dis, regntungt och surt var det men under dagen sprack molntäcket upp och solen tittade fram tidvis. Förresten spelade vädret inte så stor roll när vi kunde ta in i Fjöse och äta matsäckar och resonera om "gammkönningan".

Vovvarna Loke och Rex hade också möte och det gick så bra.
De kute och kute igen och lekte i fullt ös.
Som tur var höll P-O´s fru Agneta ett vakande öga över dom hela tiden.

Per-Olof (kusin), Agneta, Sara och Rex kom först upp, SÅ och jag var nämligen redan där
före sju på måran kom vi upp, för vi är såååå morgonpigg!!
Åsså, kom n´Lars bror...



.... och hans Carina som smaskade av hallonen medans hon banade sig fram i riset.
Herreminje vad det växer igen fort när ingen är där och trampar på och flir upp lite.

Så kom systrarna Maria och Anna (kusiner).

Det är så kul att se när folket kommer för nästan alla blir varma och stånkar på efter promenaden upp till Höjda.
Tillsammans med de här två brudarna har jag många roliga minnen

från alla påskar vi firat i Höjda på 80-talet.

Här kommer mina tremänningar Kjell och Anita.

Det är Kjell som initierat denna släktträff och det är jättebra gjort !

Tusen tack för det.

Jag önskar att vi kan träffas flera gånger och då gärna just här uppe.

Här tittar alla ut för nu kommer

ålderkvinnan i släkten Wallberg, Anna Marie snart 85 år.

Hon fick åka bil med yngste sonen ända upp och det var med hjärtat i halsgropen, tror jag.
För det är ingen egentlig väg sista kilometern utan mera en bred stig.

Till råga på allt fick de punktering också.

Men vad gör det för en krutgumma som hon!

Hon tillför ju allt av berättelser och minnen och det är viktigt förkommande generationer.

Muntliga berättelser tycker jag är fantastiskt roligt

även om de blir lite ändringar och färgat av den som berättar under tidens gång.

Här får vi veta var alla hus och kryddgårdar fanns och allt annat som levernet på gården förde med sig; tjyvjaginga, prästbesöken, familjelivet, friarna och frakten av djur och livsnödvändigheter.

Och arbete förståss.

På stolen Anna Marie född här 1925.

Hennes syster Karin född 1938.

De två är kvar av de åtta syskon som sist växte upp här.

Systrarna berättade sina många minnen som fick oss att dra på flin...

och om hur det var för unga flickor att leva på den tiden.

Kjell och Anita gav oss sina berättelser om sin morfar

som också växte upp här för länge sedan.

---

En rolig dag för mej och jag hoppas att det blir tillfälle till flera sådana dagar framöver.

Vi saknade ju de som inte kunde vara med så klart.

Carina och Agneta var fotografer, det var inte så lätt att få ordning på oss

men när vi alla skulle säja "skiiit" då tittade vi till och då blev det ett bra kort!
---

Jag säjer bara det,

ta tillfället i akt och träffa familj och släkt.

Gör det förutsättningslöst, lyssna på berättelser och minnen och delge dina egna.

Det kan lösa undringar och funderingar kring varför

"man är som man är och inte som man ska".