Jag har väntat färdigt.

Mamma har slutat sin tid här på jorden.

Denna Julaftonsmorgon år 2010.

Nu minns jag...

Min Mamma är jättejätte sjuk...

och jag väntar... fortfarande.

Väntan på ändring

Väntan på det oväntade

Väntan på en evighet

Jag väntar...

Under tiden lever jag

Nygamla stolar har jag köpt på antikaffären.
In med dom och ut med de gamla furustolarna som vi köpte för cirkus 35 år sedan.... slitna och utgnissade hamnar de nu på logen för vidare färd mot elden.....eller....

Vita stolar i vårt kök är en utmaning !
Gubb-bakar är sällan särskilt rena. Ja, uttapå broka mejn je!
Sydde därför ihop fårskinnsrester lite slarvigt så där och det blev jättebra. Både för skitiga byxor och kalla rövar.

På Jamtli´s Julmarknad köpte jag en rolig stoldyna eller sittunderlag som

är gjort som en klackmatta.

Finaste filtspill från Röros komponerad och sydd av Kathy Bäck från Härjedalen.

Jag bara älskar den och där får jag sitta på lördagskvällarna!!!

Allt gammalt och slitet kastar jag inte ut !

SÅ och jag har nu varit förlovade i 40 år.
Trot den som vill !
Jag har svårt att fatta det.
Därför sydda jag jubileumskuddar som jag tänkte vi kunde lägga vår
huvuden på och fundera över den tid som gått...
men inte blev det så, inte! I allafall inte på den dagen, kanske en annan.....

Nä, fundera inte för mycket på det som varit utan blicka framåt......

Jamtlis Julmarknad - den bästa och det mesta

Här hänger Jesusbarnet i grantoppen och de påpälsade folket snurrar och surrar runt,

runt det lilla torget där karusellen, hästskjutsar, eldar,

varm glögg och allsköns nytto-och ögonfröjdsslöjd erbjuds marknadsbesökarna.

Kallt som skrööön ere !

Men helt underbart !

Påsar och korgar fylls på...

i min blev det först

ett sittunderlag, gjort som en klackmatta i mina älsklindsfärger blått o grönt.

Det som är på väggen mellan dessa två härliga, duktiga slöjdkvinnor är en, typ, klackmatta.

Margareta och Kathy från Härliga Härjedalen är några jag lärt känna på min tid som marknadsmadame på Jamtli. Det är så himla roligt att träffas där igen varje år.

Delar av mitt sällskap trängs, tittar och handlar.

Ull Tova, fru Selander, är också en bekantskap som finns där varje år !
Hon gör fantastiska grejer i ull och fårskinn.
Här gjorde jag mitt andra inköp, julprydnader i vadmal med litet broderi. Visar senare.

Här höll det på bli tredje inköpet men kunde inte bestämma mej om
det skulle bli en fjällko eller en tant !?
Tänkte återkomma hit efter betänketid men, men så blev det inte.

Bara fint....

Ett av bidragen i julgranstävlingen var en Mus-Ollegran.

Det var minst sex till av olika dignitet. Kul.

Fina hus, en härlig miljö det är bara att gå runt och njuta....

Och då kan man möta någon som är kommen från 1895...

som jag gjorde med kvinna här nedanför.

Tukta hon frös och tro sjutton det ! hon som kom från Bangkok`s 35-gradiga värme för ett par år sedan.

Det fanns många eldar att värma sig vid och vi köpte ullfrottésockar och satte på oss närmast foten. Räddade!

Rudolf var där också.

Kajsa var också där och fikade på Café Slalom, trängdes med huttrande och svettandes människor med julglittrande ögon och med en viss parasitångest inför varje klunk av den rykande kaffe-och kakaokoppen.

Tukta fick rödnäsa till slut och det var hon inte ensam om i den svinkalla

decemberdagen. Äppelkinder och rinnande näsor syntes både på den ena och den andra

i folkmängden.

Till slut fick jag tillfälle och beundra rådhusets

julgran och jag tycker den är urtjusig, mina färger!

Här och där bland grenarna tittade sexpinnar´n Helge fram. Kul.

Slut för nu....

Önskar Dig en fortsatt härlig och rolig december.

Lite jul, vill jag ha på balkongen på Flata.

Har sucktat över dessa fina paket i flera dagar... nyfiken jag? närå-jorå....
Igår morse var det dags att öppna och då innfinner sig känslan " ska jag verkligen
förstöra denna ögonfröjd och nyfikenhet, nu!?"
Inget är som väntans tider säjs det och det är sant.

Men jag kan glädjas över innehållet många, många gånger till.
Lilla paketet innehöll en hel bunt av fina, färska vaniljstänger som luktade gudomligt och i det andra var det säkert 30 riktiga kronljus som var inlindat var och ett i rosa silkespapper !
Vilken fröjd och vilken toppenpresent från min toppendotter!
Hon vet vad Mamman önskar, hon.
Tack.
Nu är jag ett år äldre igen... va´ fort det går på andra sidan 50 !!??
Inte undra på att pesionärer har bråttom.





Häromkvällen åt jag årets första
lutfisk
tillsammans med
brudarna som aldrig ger upp!
Iallafall hoppet om en liten, liten vinst på
Trisslottsskrapet.
Vi försöker med jämna mellanrum
vinna men det är alldeles omöjligt.
Men "plötsligt händer det"
så vi fortsätter att träffas, skrapa, äta, minnas och delge varandra nyheter.
Vi har känt varandra i nästan 40 år.
Det är fint det.

Skratta får jag varända gång och det kan vara påfrestande att skratta för mycket!

Vet du det?

Nä, nu blir vi inte paningstark förrens i slutet av januari.

Hoppet lever!